Det är lika delar plågsamt/trösterikt att man aldrig är den första till att komma på något.
När man tänker sin arma skalle i bitar och tror att man har fått världen att vidgas och tankarna att klarna så ska man veta är det är redan beprövat av någon annan, kolla här:
”Denna sfer intager såväl onda som goda,
samt anordnar en hvar till att älska, skydda och
uppehålla sin afkomna, i kraft af egen-kärlek. Att
kärleken till små barn eller föräldraömhet (storge) finnes
lika väl hos onda som hos goda, bevittnar erfarenheten;
likaledes hos milda och omilda djur, ja att den hos onda
menniskor, såsom hos omilda djur, någon gång är starkare och
mera brinnande. Orsaken är den, att all kärlek, som
framgår ifrån Herren samt inflyter, förvandlas i subjektet (föremålet)
till dess lifs kärlek. Hvart enda besjäladt subjekt känner
nemligen icke annorlunda än att det älskar af sig sjelft, ty det
förnimmer icke inflytelsen, och då det äfven verkligen älskar
sig sjelft, gör det kärleken till de små barnen till egen[kärlek]
till sig sjelft, förty det likasom ser sig sjelft i dem och dem
i sig, och sig sjelft således förenadt med dem. Deraf härrör
äfven, att denna kärlek hos omilda djur är vildare, såsom
hos lejon och lejoninnor, björnar och björninnor,
leopardhanar och leopardhonor, vargar och varginnor, och dylika
andra, än hos hästar, hjortar, bockar, får. Orsaken är den,
att dessa omilda djur hafva herraväldet öfver de milda,
och derföre en förherskande kärlek till sig sjelfva, och denna
kärlek älskar sig sjelf i sin afkomma; hvarföre, såsom sagdt
är, den inströmmande kärleken förvandlas till egen[kärlek].
Om någon annan lyckas googla fram vad man så ska göra åt det så hör av er;)!
